Portföljallokering, ett måste eller onödigt ont?

Allting förändras och allting behöver utvecklas. Min buy and hold strategi har funkat oväntat bra men ibland behöver man revidera sin strategi. Jag har under min investeringsresa inte behövt reflektera kring detta tidigare, utan bara köpt på mig där jag kände att det var ett bra tillfälle att investera. Jag har haft en liten inre oro över vissa innehav som jag köpt in och egentligen bara fortsatt äga i hopp om att aktiekursen ska fortsätta stiga. 
Jag ställde mig därför frågan: när skulle jag kunna känna mig nöjd med min portfölj?
Lägger en hel del tid på att leta aktiecase och ibland undrar jag till vilken nytta. Syftet med min portföljallokering blir således att fråga mig hur jag vill ha det och allokera därefter. För att göra det gick jag igenom alla innehav och delade upp dem i olika portföljer:

Fonder:
Tin Ny Teknik
World Tech by Tin
AMF Småbolag
Spiltan IB
SPP Aktiefond USA
XACT Högutdelande
SHB hållbar energi, köpa?

Preferensaktier:
Sagax D
Cibus
SBB D
Estate Omsorg

Investmentbolag:
Investor
Latour
Svolder
Industrivärden
Bure

Kärninnehav: 
SBB
Axfood
Castellum
Swedbank
Platzer, 

Korta innehav:
NOTE
Evolution Gaming
Implantica
SJR
Scandic
Resurs
Cloetta
Loomis

Slutsats:
I varje portfölj vill jag ha max fem innehav för att känna att jag har energi att följa och jämföra innehaven. När nya case uppstår så behöver de "kvala" sig in mot befintliga innehav. 
-> Med andra behövde jag sälja tre innehav i den korta portföljen och en fond. Samtidigt köpa en preferensaktie. 

Jag hade kunnat göra ovan direkt, men väljer att låta det vara som det är just nu. Det ger mig ändå en känsla av lugn när jag frågat mig hur jag vill att min totala portfölj ska se ut och att jag valt vägen framåt. Det får gärna ta tid att göra ovan förändringar.